Idag gick jag till skolan. Så nu är våren här för mig.
Ska gå till och från skolan från och med nu..
Och heeelst inte äta massa skit hela tiden..
Fast på tisdagar är det helg typ.. det är min och älsklings mysdag. Det får bli ett undantag!

Känns bra iaf. Jag ska vandra bort lite av vinterns gottande.. hihi.

Fast våren är ju inte helt invigd förrän man kan ha vårjacka..
Alltså ska jag kolla efter nån ny fin vårjacka på ullared på torsdag. Helst en skinnjacka!


Gött med ledigt på torsdag också. Pratade just med min handledare om det. Gick hur bra som helst.. of course. Så gött så. Fast kommer bli sjukt jobbigt att vara ifrån min älskling. Jag kommer typ.. dö... känner jag på mig.

.. Det är så himla svårt att vara utan Joni..

Stå vid min olåsta dörr,
i rakblad av billjus från gatan
Ditt ansikte blekt,
nästan grymt
Det ekar i trapphuset,
droppar från fingrana

Allting går igen, kommer tillbaks
En dag ska alla skulderna betalas

Och du vet jag har rätt,
jag har rätt, du har fel
Har inte tid med all din skit
Ja ja, jag vet vad vi förlorat,
och jag vet att du vet
Jag har rätt
Jag har rätt, du har fel
Hur kan det spela någon roll?
Framtiden är ändå utom räckhåll för oss

Säg nånting, säg nånting nu
Du vet att jag får panik av dina tårar
Gör nånting,
gör nånting nu
Förstör nånting
Slå mig, förstör nåt,
jag överlever

Jag skulle alltid vara den som stod bakom dig
Jag skulle alltid svara när du kallade på mig
Jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg
Du skulle alltid, alltid vara..

Den som går igen, kommer tillbaks
En dag ska alla skulderna betalas

Och du vet jag har rätt
Jag har rätt, du har fel
Javisst, så längtar vi tillbaks
till allt vi ljög om att vi gjorde
Och jag vet att du vet jag har rätt
Jag har rätt, du har fel
Hur kan det spela någon roll?
Framtiden är ändå utom räckhåll för oss

1. Plugga tusen italienskaglosor done
2. Plugga italienska fraser done
3. Läsa ett kapitel i den tyska boken done (lååångt kapitel)
4. Skriva mail till tyskaläraren done
5. Städa done
6. Naturkunskap inför provet
7. Engelskagrejs
8. Spanskaglosor

Jag är påväg..

... avlider typ snart.
Mensvärk mensvärk mensvärk

DUMT DUMT DUMT


Igår blev lyckat i alla fall.
Träffade mycket folk som jag inte har träffat på ett tag..



och jag har verkligen fått grepp om en sak.
Att det är så sinnesjukt utmattande att inte räcka till. 

Ett bra exempel på detta:
imorse stod jag och diskade.
vovven ville ha uppmärksamhet så han gnällde..
så jag satte mig ner.. gullade lite.. kastade lite leksaker.. och så fort jag hade slutat så började han försöka hoppa upp till mig igen ändå..

Sådär känns det i dom flesta situationerna just nu.

Det lilla man hinner ge räcker inte.

Varför ska man ens lägga ner energi på att ge något då? När man bara känner sig ännu mer otillräcklig då?

Jadu..

Just nu tar jag en liten paus från allt som ska göras.

Kollar igenom ett block som jag brukade skriva massa i förr.
En himla massa texter.
En himla massa.. tja.. annat också..



What if my hopes aren't real?
What if all that I feel have made them surreal?
If my reachable wishes are gone
my soul is as well
I guess a life without goals is a living hell

These are my dreams
still I can't seem to care
This dark cloud has arrived
that didn't used to be here

I'm lighting my flame
but it dies once again
These days is seems
like only sleep is my friend

If my glowing's gone
could you still love me?
You might be able to find something good
something that my eyes can't see

To relight my fire
maybe you're all I need
I thing the only truth is
that without you
my personality can't breathe

But though you're here now
I'm still feeling tired
Feeling hopeless and helpless
and I can't seem to get inspired

So if my thoughts have weakened
and my talents aren't real
are our feelings still strong
or are they too, too surreal?






**** 

Want to get away from this life
Release yourself from this world
There’s no one left to count on
Nobody can hear but you
There’s no one else

This planet is all empty
All the need is suffocating
The sense is disconnecting
You’re the one and only
all by yourself


I reach for your hand
I reach for your heart
I know that you don’t hear me
and it makes me fall apart

You reach for my life
You reach for my love
You know I’ll never come back
but I’ll guard you from above


All the angels crying and
I’m the one who sheds the most
Won’t face the death without you
and I don’t want you to be lost
and not alone

Won’t welcome eternity
without you

I reach for your hand
I reach for your heart
I know that you don’t hear me
and it makes me fall apart

You reach for my life
You reach for my love
You know I’ll never come back
but I’ll guard you from above




****

Not like yesterday

not like hell

you're my heaven

I can tell

I feel pretty

I'm ok

awake and alive

when you look my way

and when the shadows

starts to lighten

and the stars are shining bright

I'm asking you to be mine

will you come with me tonight?

My feet they start to tremble

and my sight turns into stone

your eyes articulate yes

and it warms me to the bone

my heart's not ice

it's shaped for you

when I've lost my way

you know what to do

and when the shadows

starts to lighten

and the stars are shining bright

You're asking me to be yours

if I can come with you tonight

Your feet I feel they tremble

and your sight seems to be stoned

my lips articulate yes

and it warms you to the bone

Nu har jag varit olydig. Jag tittade just på ett avsnitt av Gossip girl istället för att plugga.

Men nu ska jag få lite gjort i alla fall.. har jag tänkt mig. Läste just ett mejl från min tysklärare, på tyska.. Det är ju så nu när jag och några till har kommit in på steg 5.. Vi ska hålla kontakt via mejl på tyska under veckorna för att få flyt..
Nu när jag läser spanska så har jag insett hur svårt tyska är egentligen..

Nåja.
Jag har hittat en fin låt som jag tänkte dela med mig av.
Instabil och blödig som jag är så blir jag nästan gråtfärdig av den.
Lyssna vetja!

Another year is gone so fast
Another life becomes the past
Under the weight of dreams
That I never thought would last
Feelings clash
And set a light across the globe
This window seat becomes my home
I lie awake for hours
Staring at the world below

Into the ways again I go
Holding on to you
I found a way to make it through
By holding on to you

Another night has slipped away
Wishing the time would let me stay
Stuck in between two lives
That could never be the same
I remain without a chance
To say to you that
Every word I said was true
I lie awake all night
Just staring back at you

Into the ways again I go
Holding on to you
I found a way to make it through
Holding on to you

Just one more day
Well make it through
Will you still feel the same way
That I do? That I do

Holding on to you
Noo
You feel the same way I do
Holding on to you
Noo

Into the ways again I go
Holding on to you
I found a way to make it through
Holding on to you

Into the ways again I go
Holding on to you
I found a way to make it through
So Im holding on to you

Just one more day
Well make it through
Well make it through

Idag blev det ingen italienska för mig.
Inget hål heller, eftersom min söta mamma kom och hämtade mig.

Jag ska snart sminka om mig lite så jag blir lite fresh och pigg tänkte jag, sen ska jag plugga serni...

Känns lite som att allt jag gör nu för tiden är att plugga..
Och om jag inte pluggar så tänker jag på allt som måste göras..
Usch.


Både min mamma och pojkvän sa här i veckan att jag tänker allt i tid, vilket gjorde att jag började fundera lite.. och faktiskt är det nog så att jag gör det..

Vi ska till stockholm på fredag med skolan, och det enda jag tänker på är att en hel dag försvinner. 24 timmar, som bortblåsta.
Jag känner att jag inte ens vanligtvis hinner med allt jag vill, ska och behöver.. Speciellt på helgerna när man har ledigt och lite extra ledig tid..
Och nu ska en av dessa underbara lediga eftermiddagar/kvällar försvinna? För att jag ska irra runt på stan och på nåt spanskt institut utan mina babes?

Jag blir stressad av att bara tänka på det.

När jag har planer på att göra något efter skolan så räknar jag hur mycket tid jag har på mig att få saker gjorda hemma före det är dags. Jag räknar ut hur mycket tid det borde gå åt till allting, och sen hur mycket tid som blir över till att bara vara.. Sen måste man ju ha koll på allt man inte hinner göra på den tiden heller.. och försöka mosa in det någon annan gång när man eventuellt har tid.. eller måste ta sig tid.

Min handledare, och även svensk-och spansklärare frågade mig idag om jag är stressad. Jag antar att mitt ja var väldigt övertygande, för följdfrågan blev:

- Är det hanterbart? 


Vilket fick mig att fundera lite mer.. på en grej jag har tänkt på länge.. nämligen, när är det inte hanterbart längre? Vad definierar en stress-situation som ohanterbar?
Är det när man knappt kan tänka utan att man känner att pulsen skenar iväg för att man vet att tiden inte räcker till? Att ens behov verkligen inte kan tillfredsställas, för det finns ingen tid till att hinna med allt som skulle krävas för att man skulle bli nöjd? Att en titt på klockan kan få ens humör att gå från toppen till botten?

Jag vet inte riktigt.. Vem vet? Är det bara man själv som vet? Eller? I så fall blir det aldrig ohanterbart för mig. För jag måste få allt gjort. Det är bara så.

Jag är hemma nu..
och jag gick med vovven hit..

Sen städade jag här..
Så vovven blev helt galen..

Så nu har han somnat på sin boll igen..
Vilket ser ut ungefär exakt såhär:

Igår hade vi engelskaprov, vilket gick väldigt fort att göra.. så jag och Sanna tänkte vara duktiga och skynda oss med maten och sen hinna skriva labrapporten som ska lämnas in på fredag..

MEn inga datorer funkade..
Så det gick inte..

Så vi fick jättetråkigt.. jättelänge..
och sånt slutar ofta med konstig kreativitet..


Så tillslut började sanna skriva på ett bord med tejp och jag joinade..

Sen blev jag attackerad av hennes tuggummi..

Va roligt vi har..

Eller?

Varför kan ingenting bara få fungera som det ska?
Eller..
Snarare: Varför kan inte bara allting kunna få fungera som det ska?

Alltid när man äntligen kan relaxa lite så äre nåt som går åt helvete.


Jag läser 4 språk.
En himla massa glosinlärning.
"Glosis", glosprogrammet min kära bror har gjort och installerat på min dator, är jag sjukligt beroende av.
Nu fungerar det inte.

Vad trött man blir..

Jaja.. får väl bara läsa igenom glosorna till engelskaprovet imorgon och ringa och gnälla till min bror imorgon. Detta måste åtgärdas. Annars hoppar jag från något tak någonstans. Ne.. kanske inte direkt.. men nästan... eller ja.. nästan nästan..
Äsch..

Jo det är ju så att jag tänkte skriva ett litet inlägg om min pojkvän nu. Eftersom det inte är så fasligt många som läser min blogg nu för tiden så slipper så många tänka att det är ett tråkigt inlägg som man inte orkar läsa.. Eller så blir det tvärt om inte så många som läser och tänker "oj va dom verkar lyckliga", hehe.

Anyway, för det första ska ni vet att jag aldrig tilltalar min pojkvän "Joni" som ju är hans namn, nej vi har fått en vana att alltid kalla varandra älskling förstår ni. Det skulle kännas jättekonstigt att kalla honom för Joni, för att han är ju min ÄLSKLING.. som bara råkar ha ett annat namn.. egentligen..

Min älskling är lite svartsjuk av sig.. vilket jag också egentligen är, men jag har grävt ner den svartsjukan någonstans för jag insåg att den aldrig skulle ta slut om jag fortsatte att tänka på alla ex osv.
Dock har jag varit en väldigt stressad flickvän den senaste månaden/dom senaste månaderna (?).. jag vet inte riktigt hur länge det har pågått.. jag bara.. jag vet inte, vimsar runt och är inte mig själv till 100%, och där går han och är hur söt som helst och stöttar mig i vått och torrt och ger mig söta kärleksförklaringar på alla möjliga vis, och får i princip ingenting tillbaka. Och om han väl får något tillbaka så är det mig som bitterfitta number 1 som bara stressar runt och tjurar eller råkar börja gråta för nåt.

...Usch va dum jag är.

Därför tänkte jag, väldigt mycket för sent (jag hade faktiskt tänkt göra det förra veckan), försöka mig på att skriva ett väldigt uppmuntrande, kärleksfullt, unikt (om ett kärleksfullt sådant nu någonsin kan bli unikt) inlägg, och hoppas på att min pojkvän blir lite glad av det.



Hur lärde jag känna min pojkvän? Jo faktiskt så var det så att han var tillsammans med en tjej som jag har haft lite svårt att komma överens med, men på något sätt så blev det så, nu i höstas, att vi beslutade oss för att träffas. Väldigt hastigt och lustigt faktiskt. Han ville in till örebro och ha sällskap. Jag fick en förfrågan via sms medan jag var i skolan, en måndag var det, och medan jag tänkte fega ur satt mina kompisar och näst intill svarade "ja" och skickade iväg själva.. inte riktigt... men nästan, vilket gjorde mig väldigt nervös. Jag menar, varför skulle en 4 år äldre, asläcker kille vilja träffa mig för?
Men det gick ju bra. Eller rättare sagt så gick det utmärkt. Det var underbart. Man kanske inte kan säga att man blir kär så fort.. eller det kanske man kan.. jag vet inte.. men något var det i alla fall.. Jag blev helt.. ah.. blown away.

Vi strosade runt i affärer osv.. i flera timmar.. satt på ett fik och ritade en gubbe på en tallrik med choklad..
Sen lärde han mig att spela lite trummor..
Sen skulle det bära av hemmåt.. Vi hade ju vart borta hela dagen! Från typ ett.. till.. vad var klockan? sju?
Så han skjutsade hem mig serni.. Men såfort jag hade kommit innanför dörren och blivit ihjälfrågad med massa frågor av familjen, så kände jag att jag inte ville att vår dag tillsammans skulle vara slut än. Jag saknade honom..? Efter våra första timmar tillsammans någonsin.. Helt galet.. Så jag smsade.. och han kom tillbaka och hämtade mig, så vi kunde avsluta dagen med att titta på film.. Mysigt värre!

... and the rest is history.. eller hur är det man säger?

Dom följande veckorna gick det inte en dag utan att vi sågs en pytteliten stund i alla fall.. och jag har aldrig svävat så extremt på rosa moln förr..


Jag visste.. att om jag inte tröttnade av att träffa honom varje dag så var det vi hade något speciellt. Jag tröttnar lätt.. Jag vill vara själv.. Men plötsligt blev det så tråkigt att vara själv.. Det är det fortfarande..

Förr behövde jag minst 1-2 dagar i veckan för mig själv för att inte bli en galen hagga.. typ..
Om jag är i min älsklings lägenhet i nuläget och han ska iväg och repa så blir det helt galet ensamt.. Det blir så tomt.. Det blir.. fel.
Jag vill spendera så mycket tid med honom som möjligt, och det är ett mirakel. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli på det viset.. Så sanslöst förälskad att jag inte vill vara utan.. Men det blev jag.. det är jag!

Jag vet inte ens vart jag ska börja när jag ska förklara nu. Jag vet inte ens om allt jag har skrivit hittills är något som träffar rätt. Jag vet bara att jag kan säga hur mycket som helst.. och det är så synd att han aldrig får höra allt det, för jag är så tom på ord när det gäller det verbala. Och nu när jag är ett stycke sönderstressat gnällobjekt så blir det ännu tommare på ord som borde yttras.


Jag har aldrig velat planera.
Jag har aldrig varit den typen.
Jag har velat att allt ska komma spontant, men inte föör spontant dock..

Idag har jag och min älskling en bebis tillsammans.
Nej, inget människobarn.. en hundvalp!
Han har förmodligen inte tänk så mycket på vad det betyder från min sida.. och jag har nog inte sagt det.. jag med mina få ord..
men jag skulle aldrig någonsin ha gett mig in på att skaffa någonting så viktigt tillsammans om jag inte verkligen skulle vilja att det håller, om jag inte verkligen skulle göra allt för att allt ska ordna sig, gå så bra som möjligt och fortsätta vara så underbart som det hade varit.
Dock var jag liiite oroad över hur det skulle gå. Skulle det kunna få vår relation vinglig? Skulle en konkurrens kunna uppstå när det gäller uppmärksamhet?

Nej..
Trots att det inte är 100% dans på rosor med en liten vovve som inte är riktigt rumsren, så har vi fått det att funka, och jag tror att vår lilla bebis är mer bortskämd när det gäller kärlek än någon annan vovve i världen.. och på något sätt känns det som vår relation bara har blivit ännu starkare tack vare denna lilla varelse.




Det är som att vi verkligen har börjat bygga på vår framtid tillsammans nu.. och det känns så bra.. för även om det finns saker som man gnäller på och att jag är en stor surkärring så går det tillsammans ändå.


Ibland när jag tittar på min älskling så blir jag helt förbryllad. Jag kan fortfarande inte riktigt greppa att vi är ett par. Att vi två är vi. Att vi kompletterar varandra. Hur kan jag komplettera honom liksom? Han har allt.
Jag kan titta på honom, stanna upp, och bara "damn, he's hot"..
och då är det inte bara en tanke.. utan en varm och kärleksfull känsla ligger bakom den, eller inte bara en.. så många många känslor.

En viktig sak är att jag aldrig har kännt mig bekväm utan smink. (Jag ser hemsk ut utan smink och är väl medveten om det) och jag har även aldrig velat gråta inför folk. Jag skäms så otroligt.
Men min älskling kan jag gråta.. Även om det inte har varit helt frivilligt.. och även om det förmodligen är för att mitt psyke är halvt rubbat just nu, så kan jag det.. och han kan få bara liksom krama.. och det blir bättre. Det känns bra.. att kunna släppa in nån.
För även om min älskling inte tycker att jag gör det så mycket så gör jag det genom att gråta.. alltså släpper in honom.. Även om jag inte har kunnat börja prata om allt (aldrig kunnat med någon), osv, så är det ett stort steg på vägen.
Samt att jag varje kväll vi ska sova tillsammans bara utan vidare sminkar av mig och sen är det inget mer med det.. Det är sjuuuuukt.

Oj.
Ja..
Jag vet inte ens knappt vad jag skriver om längre. Eller varför..
Jag greppar tag om alla ord som kommer upp i mitt huvud bara och skriver ner det..

Som igår..
Jag var så himla stressad.
Så sinnesjukt stressad att jag tillslut trodde att jag skulle.. jag vet inte.. dö kanske? nej.. men, ja ni vet..
Och han skulle gå till konsum.. och jag ville så gärna ha choklad, men var inte riktigt tillräckligt närvarande för att kunna be om det.. Och när han kom tillbaka hade jag brutit ihop totalt..

Och gissa vad han hade köpt med sig?
Choklad.

Jag hade inte behövt säga ett enda ord.

Vilken enorm lust jag får nu att bara krama om honom..
Han sitter där hemma i sin lägenhet och myser förmodligen med vår lilla vovve..

Och här sitter jag..

borde egentligen ha pluggat innan filmen på trean började klockan nio.. men icke.. jag hann inte, orkade inte.. och nu sitter jag här och skriver massa istället för att ens kolla på filmen..

Vad handlar den ens om? Jag vet inte.. Jag har tvn på i bakgrunden.. har bara sett att hugh grant och drew barrymore är med i den.. och det visste jag redan innan den ens började..

Så kan det va..

För ungefär två veckor sen eller något så var det första gången vi var ifrån varandra i två dygn.. Det kändes som minst en vecka.. Jag förstår inte hur det kan vara så..


Har jag förresten nämnt att jag älskar min älskling? Iofs kanske man förstår det av smeknamnet.. men det gör jag i alla fall.. Jag älskar honom mer än jag har älskat någon utanför familjen förut. När jag saknar honom så saknar jag honom nästan lika mycket som min pappa. När jag pratar så dyker hans namn alltid upp.. Någonting han har sagt, någonting vi har gjort, någonting om vår vovve, någonting om allt, någonting om någonting.. men någonting som har någonting att göra med honom.. Haaaha, någonting någonting..

Nej nu börjar jag blir trött känner jag..

och det känns som att det här inlägget inte riktigt blev det jag ville att det skulle bli. Det skulle bli något genomtänkt. Det skulle blir något obeskrivligt hänförande och glädjebringande. Det vet jag inte om det blev..
men nu vet ni i alla fall lite om min pojkvän.



Han är helt underbar.

Min älskling och jag på fest hos honom när jag hade fyllt år och jag har röda ögon och jag råkade välta ut en röd grogg på hans matta så jag grät hur länge som helst sen efteråt.


Puss på honom va!

Bilden på headern är ju rätt gammal..

Jag har sjuukt ont i ryggen förresten..

Som att jag inte har klagat nog idag?

Jag skulle ta en paus i pluggandet hade jag tänkt, och köpa byxor..
Men istället blev det 4 pocketböcker..
4 för 100:- .. minsann.
Det fanns till och med böcker som jag ville ha! Sånna som jag har tänkt köpa förut.

      

Jag kunde inte låta bli..

Marley och jag, Mrs Zjivago och hennes hemliga liv, Den jag ville ha & Lyckans hjul

Fredag:
Firade att Sanna har fyllt arton.
Jag och matilda hade bland annat köpt sånna där som man blåser i så det tjuter och så åker det ut en pappersgrej.. äsch.. värdelöst att försöka förklara..
Anyway så skulle sanna spruta vatten på olivia med den där.. och tja.. försöka träffa hennes mun..

Jag fick VÄRLDENS mest klockrena bild på denna händelse!

Hahahah.. så bra gick det.

Då rann hennes smink lite.. och då kom Linda och pillade i hennes ansikte och bah
"det är smink här"
och försökte få bort det.. och olivias svar var:
"det är en leverfläck.."

Det var riktigt roligt.
Riktigt lyckad kväll!

Grattis sanna igen!

Lördag:
Åkte till stan med min boyfriend och hans söta mamma och syster Mia. Det var nice.
Sen hämtade vi vår bebis hos Mias pojkvän som var lite vovvevakt..

Sen blev det plugg för min del, lite sammanbrott, mys framför melodifestivalen och så la jag mig tidigt.. vaknade dock vid halv ett av en blöt hund i ansiktet och en del andra grejer.. men det var mys hela alltet!

Suttit med en dum power point till spanskaredovisningen på måndag i drygt två timmar.
Orka? Hähä..

Men nu är det gjort.. Eller ja.. jag tror åtminstone att den är klar som den är nu..
Enda anledningen till att jag fixade den var att min och olivias redovisning förmodligen skulle suga annars... heehe.. vi har typ tre rader fakta eller nåt. Orkade inte så fasligt mycket.. Men en "fin" power point på det borde väl få det att duga.

Fint med teneriffa kanske..
Eller i alla fall sommar sommar sommar!!
Sommarbild på det va!
Och ge mig mitt långa hår tillbaka tack?.. eller nä.. eller jo.. eller nä.. jag vet inte hur jag vill ha det. ehe





Nu ska jag strax belöna mig själv med att titta på True blood minsann!
Jag brukar normalt sett inte vara uppe så "länge" när jag ska upp sex.. men jag kan inte ha spenderat hela kvällen med att bara plugga.
Och jag har saknat serien lite... litelitelite (jag är ju lite bundis med Vampire Diaries nu istället)



När man har vant sig vid att Sookie är en kass skådespelerska så fastnar man!

blev till att skriva och gnälla lite här istället..

Jag är så sjukt trött på att plugga. Just shoot me already?

Två spanskagrejer till nästa vecka + engelskaprov + labbrapportshelvete + tyskaprov

Tyskaprovet har vi inte ens någon ANING om än om vad som ska vara med? Vet inte vad vi ska plugga på än? Va trött man blir.. Fast tyskaläraren är bästa läraren typ.. så henne gåre ju inte att bli sur på..

+ att jag vill komplettera mitt tyska hemgjorda grammatikhäfte lite
+ att jag vill börja med mitt projektarbete - vilket jag ser så grymt mycket fram emot..

men det finns inte tid?
Jag avlider nog av stress snart. Hinner aldrig bara sitta längre..


Jag vet att det finns många fler skoltrötta studerande där ute..
Stackars oss!!
Fast det blir ju bättre.. får vi hoppas..
Något positivt är i alla fall att jag älskar mitt schema i år! :)

There’s no righteous noun for reckless stupidity
there’s just a bunch of damage
lots of wounds
and breaks that will not hit

A life gets ruined
yet there is no concept to describe
this action
this event
we’re speechless towards this decease

We’re human
we’re stupid
we’re helpless towards our rash curiosity
we’re lying
we’re dying
All for this human reckless stupidity
and what’s it called?
We don’t know
we don’t know a single thing

There’s no ability to pronounce it all,
crime’s committed all over
blood is floating
the gun is loaded
and we’re gods, right?
Or are we infected?
Do we carry this virus?

Our lives get ruined
yet there is no concept to describe
this action
this event
we’re speechless towards this decease

We’re human
we’re stupid
we’re helpless towards our rash curiosity
we’re lying
we’re dying
All for this human reckless stupidity
and what’s it called?
We don’t know
we don’t know a single thing

We’re just living the dream
or are we dreaming to die?

Okejdå jag ska ta och skriva lite då och då.
Jossan läser ju tydligen.. haha

Iaf så har jag och pojkvännen skaffat en jättesöt liten vovve nu minsann!
Bobbie heter han och är världens bästa.
Jag har aldrig ens varit hundmänniska.. men jag älskar den där lilla krabaten gränslöst!

Men titta själva då, hur kan man låta bli?

Ett roligt sammanträffande är att han fyller år samma dag som en av mina kissemissar också!